ô ma douce souffrance, pourquoi s'acharner tu recommences
Går ut utan skor, så att det bortglömda regnet, som gjort ett uppehåll och lagt sig tillrätta i små pölar på mitt balkonggolv får grepp om min hud. Gör det bara för att mina fötter inte ska glömma hur regnet känns, eller hur iskallt känns, eller hur någonting över huvud taget känns. Väntar på att synapserna i hjärnan ska koppla klart och att resten av min kropp ska få uppleva det där, som mina fötter får vara med om. Ett orosmoln bolmar runt mina läppar och jag tänker-
Varför glömmer jag det här?
Kommentarer
Trackback
