sitting on a cloud up in my tree, lately, but I guess you'll never know
Jag måste sluta åka spårvagn åt fel håll. Det blir mycket enklare att komma hem om vagnen inte åker till Kortedala, tror jag. Kanske kan en inte ha koll på allt helt enkelt. Som åt vilket håll en bor.
Att hålla fast vid en riktning, eller att över huvud taget ha någon. När jag lägger bordstabletter i räta vinklar finns det ibland inga vägar. Kanske ska de inte synas. Vi måste kanske gissa. Famla i mörkret.
Håller inte ihop i kanterna. Det brister, men jag tänker att om jag bara forsätter gå. Om jag låter bli att stanna och känna efter. Då hinner ingenting i kapp mig.
Det faller ingen snö mer. Snart är det över. Tror att det vänder då.
Kommentarer
Trackback
