sagor & fabler

Sitter på en spårvagn, saknar ord. Gungas med genom ett iskallt majorna, förbi vatten och curryhus. Träkojor, grindstolpar. Måste göra så ibland. Måste åka iväg bara för att slippa vara ensam med mig själv. Tänker att spårvagnsgnisslet, människoljuden, tidningsprasslet; de får bilda barriär. Stänga ute mitt eget. Hålla det gömt. Låter minusgrader bita sig tag i mig, vrida om och ila långt inne i det dolda. Går in i värmen. Hos låtsassystrar, extrafamilj. I ett gult kök där det alltid är varmt. Där det alltid finns plats och där ingenting är ont. Bara tryggt. Där sjunker jag ner på en trästol utan färg. Låter mig glömma.