så lägg dig ner och sov, lilla syster, bara lägg dig ner och bida din tid
Upprepar mig.
Drar i samma trådar.
Vältrar mig i samma smuts.
Hur hud kan göra så djupa avtryck i en kropp.
Avgränsar dagar och drömmer sömnlöst genom nätter. Mig fruktar ingen. Desarmerad ligger jag med huvudet mot betongväggen och hoppas att timmar rullar fortfarande i mörker. Mig fruktar ingen. En avrustad människokropp i reträtt, intill sina luftslott och anteckningar. Mig fruktar ingen. Ändå fruktar jag allt. Allt är mig vanskligt.
Kommentarer
Postat av: M.
Det är himla fint det här ska du veta.
Postat av: M.
Det är himla fint det här ska du veta.
Postat av: M.
Det är himla fint så att du vet.
Trackback
